Utlåtande om utkastet till jord- och skogsbruksministeriets förordning om kvotjakt på varg under jaktåret 2026–2027

Jord- och skogsbruksministeriet

VN/24888/2026

Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f. tackar för möjligheten att lämna utlåtande om utkastet till jord- och skogsbruksministeriets förordning om kvotjakt på varg under jaktåret 2026–2027.

SLC understöder systemet med kvotbaserad jakt på varg och ser det som ett viktigt steg mot en mer ändamålsenlig och långsiktigt hållbar förvaltning av den finländska vargstammen. Att vargen numera omfattas av bilaga V till habitatdirektivet möjliggör en mer aktiv reglering av stammen, förutsatt att artens gynnsamma bevarandestatus tryggas. SLC anser att kvotjakten är ett viktigt verktyg för att begränsa de skador och socioekonomiska problem som vargen orsakar samt förbättra den sociala acceptansen för vargförvaltningen.

Enligt Naturresursinstitutets senaste uppskattning uppgick vargstammen utanför renskötselområdet till cirka 400 individer i mars 2026, vilket innebär att stammen i stort sett var oförändrad jämfört med föregående år. Stammen ligger därmed klart över det fastställda referensvärdet på 273 individer för gynnsam bevarandestatus. Enligt de modellberäkningar som presenteras i förordningens motiveringspromemoria är sannolikheten för att den föreslagna totala jaktkvoten på 109 vargar skulle medföra att stammen underskrider referensvärdet mycket liten. SLC anser att detta ger anledning att pröva möjligheten att utöka jaktkvoten ytterligare, särskilt för att kunna beakta områden med återkommande vargproblem som nu lämnats utanför kvotjakten.
SLC anser att den föreslagna regionala fördelningen av jaktkvoterna är bristfällig. Det är särskilt problematiskt att stora områden i västra Finland, som Österbotten helt lämnas utanför kvotjakten, trots omfattande och återkommande problem med vargar som rör sig nära bebyggelse och orsakar skador på husdjur. I landskapet har bland annat ett stort antal gårdsobservationer registrerats och får dödats. Vargar har även observerats i närheten av bostadshus och daghem. Dessa förhållanden måste tillmätas betydande vikt vid fördelningen av jaktkvoterna.

SLC betonar att vargförvaltningen måste beakta den lokala befolkningens trygghet, näringsutövning och sociala acceptans. Det är inte rimligt att människor i områden med återkommande vargproblem förväntas acceptera en långvarig situation där vargar rör sig i omedelbar närhet av bebyggelse och orsakar skador på husdjur, utan att det finns tillräckliga möjligheter att ingripa genom planmässig jakt. En fungerande vargförvaltning förutsätter att de lokala problemen tas på allvar och att förvaltningen också upplevs som legitim av dem som direkt berörs.

SLC vill även framhålla de särskilda utmaningar som vargen orsakar för djurhållningen på naturbeten. I skärgården finns omfattande strandängar, beten och andra värdefulla vårdbiotoper där det av praktiska skäl är svårt eller omöjligt att skydda betesdjuren med rovdjursstängsel. Återkommande vargskador riskerar att leda till att djurhållare upphör med betesdriften, vilket i förlängningen också hotar den biologiska mångfalden och möjligheterna att bevara värdefulla kulturmiljöer. SLC anser att detta är ett viktigt argument för att bevilja kvotjakt till områden där betesdjuren är viktiga för den biologiska mångfalden.

SLC anser att befolkningens trygghet och säkerhet, en minskad risk för skador på husdjur och tryggande av landsbygdsnäringarnas verksamhetsförutsättningar ska väga avsevärt tyngre än vargarnas genetik då licenser för kvotjakt tilldelas.

Mot denna bakgrund anser SLC att den totala jaktkvoten bör utökas och att även Österbotten ska tilldelas en regional kvot. SLC understöder samtidigt att skadebaserade dispenser enligt 41 a § i jaktlagen även framöver kan beviljas oberoende av den fastställda jaktkvoten. Dessa dispenser är nödvändiga för att hantera akuta problemsituationer, men kan inte ersätta behovet av en långsiktig och planmässig reglering av vargstammen.

SLC understryker avslutningsvis att en socialt hållbar vargförvaltning förutsätter att de människor och näringar som påverkas mest av vargens närvaro också blir hörda och att deras erfarenheter får konkret betydelse för beslutsfattandet. SLC uppmanar därför ministeriet att se över den föreslagna kvotfördelningen och utöka den till områden, som i Österbotten, där de socioekonomiska utmaningarna i praktiken förutsätter  kvotjakt under jaktåret 2026–2027.

SVENSKA LANTBRUKSPRODUCENTERNAS CENTRALFÖRBUND SLC R.F.

Mats Holmgård
skogsombudsman
                    

Mer från SLC