Riksdagens miljöutskott
Dnr SRR 1/2026 rd
LIVSMEDELSPOLITISK REDOGÖRELSE OM DEN NATIONELLA LIVSMEDELSSTRATEGIN
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f. tackar för möjligheten att ge utlåtande om statsrådets livsmedelspolitiska redogörelse om den nationella livsmedlemsstrategin.
SLC välkomnar att livsmedelsproduktionens och hela livsmedelskedjans roll, utmaningar och möjligheter presenteras i en redogörelse till riksdagen. Redogörelsen betonar vikten av en fungerande livsmedelskedja och dess stora betydelse för hela samhället. Dokumentet anger riktningen för Finlands livsmedelspolitik och fastställer de viktigaste målen fram till år 2040. SLC anser att redogörelsen som helhet utgör en bra grund för fortsatt beslutsfattande.
Samtidig som jordbruket förväntas producera livsmedel av hög kvalitet är målsättningen enligt redogörelsen även att uppnå nationella miljömål och främja hållbar tillväxt och sysselsättning i hela landet. SLC anser att den målsättningen är riktig, men vi understryker att för att det ska lyckas måste hela samhället delta i de merkostnader som krävs för att målen ska uppnås. Lantbruksföretagarna utgör en grundpelare för landsbygdens livskraft. Genom sitt arbete bidrar de inte bara med matproduktion och ett hållbart skogsbruk, utan även med sysselsättning, ekonomisk aktivitet, naturvård och en stark försörjningsberedskap. Det är på dessa företag som mycket av landsbygdens övriga samhällsstruktur vilar.
SLC betonar att för att jordbruket ska kunna uppfylla alla de här kraven och önskemålen måste det vara lönsamt att producera mat. I redogörelsen konstateras helt riktigt att hela livsmedelssektorn är mycket viktig såväl för sysselsättningen som för vårt lands försörjningsberedskap. För att livsmedelskedjan ska fungera krävs att alla led i kedjan är lönsamma och att värdeökningen i kedjan fördelas rättvist. Så är inte fallet i dag när handeln tack vare sin dominerande ställning kan ta ut en oproportionellt stor del av hela kedjans vinst.
SLC håller med om målsättningarna i redogörelsen men efterlyser konkreta förslag till åtgärder som förbättrar primärproduktionens lönsamhet. Utan lönsamhet i livsmedelsproduktionen kommer inte de viktiga och riktiga målsättningar som ingår i redogörelsen att kunna uppnås.
Enligt SLC:s åsikt har animalieproduktionen fått en för liten roll i redogörelsen. Produktionen av mjölk, kött och även andra animalieprodukter utgör ryggraden för hela det finländska jordbruket och livsmedelsproduktionen. Också för spannmålsodlingen är det av avgörande betydelse att produktionen av animalieprodukter är lönsam och tillräckligt stor. Utan en livskraftig husdjurssektor har inte spannmålsodlarna avsättning för den betydande del av spannmålsskörden som går till djurfoder. Även den finländska matkulturen präglas av att mjölk- och köttproduktionen har långa anor i vårt land och att den varit omfattande och av stor betydelse. Mot den här bakgrunden anser SLC att det skulle vara motiverat att lyfta betydelsen av mjölk- och köttsektorn för hela livsmedelskedjan och Finland på ett tydligare sätt än nu är fallet.
I jämförelse med Sverige framstår denna brist som särskilt tydlig. I den svenska livsmedelsstrategin 2.0, som färdigställdes för ungefär ett år sedan, ges jordbruket och i synnerhet animalieproduktionen en betydligt mer framträdande roll. Där har man formulerat konkreta målsättningar för att öka produktionen av bland annat kött och mjölk samt för att höja självförsörjningsgraden.
I redogörelsen beskrivs jordbrukets betydelse mer allmänt inom ramen för hela livsmedelssystemet, utan motsvarande tydliga prioriteringar eller kvantifierade mål för produktionsökning. Det blir ännu tydligare eftersom strategin innehåller bra skrivningar om att öka konsumtionen av inhemsk fisk, medan motsvarande mål eller ambitioner helt saknas för kött och andra animalieprodukter. Detta är särskilt problematiskt i en situation där antalet husdjursgårdar minskar i snabb takt och där den inhemska produktionen faller snabbare än konsumtionen, vilket riskerar att urholka vår nuvarande självförsörjningsgrad. SLC framför som vår åsikt därför att jordbruket, och särskilt animalieproduktionen, bör ges en betydligt mer framträdande roll i strategin. Det är nödvändigt att införa konkreta tillväxtmål, i likhet med Sverige, för att säkerställa en tillräcklig inhemsk produktion och därigenom trygga både självförsörjningsgraden och försörjningsberedskapen.
SLC vill också särskilt betona vikten av åtgärder som kan underlätta för unga som vill ta över en gård. De blir allt färre och för att det ska finnas nya företagare som vågar satsa krävs förutom att det omgivande samhället fungerar, även långsiktiga och förutsägbara villkor med tillräckliga ekonomiska incitament. Endast så kan vi trygga ett livskraftigt lantbruk i hela landet i framtiden och på det sättet skapa förutsättningar för både en levande landsbygd, en fungerande livsmedelskedja och ett tryggt Finland. I redogörelsen finns goda intentioner, men de konkreta förslagen till åtgärder kunde vara flera.
Landsbygden och speciellt lantbruket har en central roll i den gröna omställningen. Genom sitt arbete bidrar lantbruksproducenterna förutom produktion av mat och virke, till bevarandet av våra värdefulla kulturlandskap, lagring av kol i marken, produktion av förnybar energi så som biogas, cirkulation av näringsflöden och ökning av den biologiska mångfalden. Många lantbrukare vill mycket gärna göra mer och hitta nya lösningar gällande den gröna omställningen, men för att det ska vara möjligt behöver samhället dela på både ansvar och kostnader. Lantbruksföretagarna kan inte ensamma axla den ekonomiska och praktiska bördan för den hållbara omställningen – tvärtom krävs långsiktigt stöd, tydliga spelregler och riktade investeringar. Matproduktionen måste fortsatt vara kärnan, medan verksamheter som energi- och miljötjänster kan fungera som komplement och stärka landsbygdens livskraft.
Delvis kan man tycka att det finns en del motstridiga målsättningar i redogörelsen när det gäller i synnerhet jordbruket. Dels ska jordbruket bli effektivare och vara konkurrenskraftigt, dels ska jordbruket främja biologisk mångfald, hållbar utveckling, klimatarbetet och bidra till försörjningsberedskapen. SLC anser att för att redogörelsen målsättningar ska kunna förverkligas måste kraven på primärproduktionen från omgivande samhället det vara rätt avvägda och realistiska. För att jordbrukarna ekonomiskt ska kunna vidta de åtgärder som är viktiga ur miljösynvinkel måste verksamheten på gården vara lönsam.
Från SLC:s sida vill vi lyfta vikten av att skärgårdens särförhållanden beaktas i allt beslutsfattande även när det gäller livsmedelsproduktionen. Inte minst med tanke på försörjningsberedskap, hållbar utveckling och biologisk mångfald är det viktigt att det är möjligt att bedriva jordbruksverksamhet i skärgården.
Redogörelsen lyfter på ett bra sätt upp betydelsen av en ökad export av livsmedel för hela livsmedelskedjan. SLC delar de tankar som framförs i redogörelsen och betonar särskilt att satsningarna på en ökad livsmedelsexport som hittills gjort behöver få en fortsättning. För att lyckas i strävan att öka exporten av livsmedel krävs en målmedveten och långsiktig politik.
SLC anser att redogörelsen tar upp många av de mest väsentliga frågorna gällande livsmedelsförsörjningen i vårt land. De strategiska målsättningarna är till största delen väl underbyggda och motiverade. Men utan tydliga och tillräckliga ekonomiska satsningar riskerar redogörelsen att stanna vid goda intentioner. Det aktuella förslaget till EU:s fleråriga budget (MFF) hotar att splittra den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP), samtidigt som det nationella och även internationella ekonomiska läget är mycket utmanande för livsmedelsproduktionen. Därför måste den här redogörelsen följas av förslag till konkreta åtgärder som gör det möjligt att förverkliga de goda målsättningarna i redogörelsen.
SLC förväntar sig att genomförandeplanen, som utarbetas efter riksdagens behandling, blir ett konkret handlingsprogram där ord omvandlas till handling och resurser. Livsmedelskedjan och i synnerhet jordbruket klarar sig inte ifall direkta inbesparingar riktas mot sektorn, de behöver tvärtom stabilitet, långsiktiga villkor och möjligheter att utveckla sin verksamhet. Lantbrukarna håller landsbygden vid liv och maten de producerar håller finländarna med trygg mat av god kvalitet, spelar en viktig roll i den gröna omställningen, i förstärkandet av den biologiska mångfalden och dessutom bidrar de på ett avgörande sätt till Finlands försörjningsberedskap.
SVENSKA LANTBRUKSPRODUCENTERNAS CENTRALFÖRBUND SLC R.F.
Thomas Blomqvist
verksamhetsledare
