Eric Driver talade för fungerande generationsväxlingssystem och stöd med att starta och utveckla sitt företag samt finansiell trygghet för unga jordbrukare.

Även  jordbrukskommissionär Dacian Ciolos talade sig varm för de unga jordbrukarnas sak på medborgarkonferensen i Bryssel. Det verkar nästan som om han håller kommissionens förslag om tillägg för unga jordbrukare för en stor bedrift. Han vädjade rentav till medlemsländerna att acceptera förslaget. Det är enligt honom ett medel att ta åldrandet på glesbygden som en utmaning och underlätta ett yngre inslag i jordbruket.

Men det finns strävanden i beredningen av reformen som i praktiken går i motsatt riktning än att främja ungdomarnas möjligheter. Det gäller i alla fall de länder som ligger i den bättre ändan av statistiken i dag, exempelvis Finland. Det ser i dagens läge ut som om EU är inställd på att avskaffa olika former av avträdelsestöd i medlemsländerna, så också i Finland. Med tanke på att underlätta förutsättningarna för unga jordbrukare att ta över kan det här inte anses vara särskilt sunt.

På en direkt fråga under medborgarkonferensens pressmöte ansåg kommissionären att de system som funnits hittills i medlemsländerna inte haft önskad effekt. Vidare hänvisade han till möjligheterna i förslaget om det kommande landsbygdsutvecklingsprogrammet med avträdelsesystem som skulle finansieras av både EU och medlemsländerna. Det kom inte fram att man inom EU talar om betydligt högre åldersgränser än dem som vi är vana med i Finland.

Kommissionen har i sitt eget förslag till kommande landsbygdsutvecklingsprogram gått in för ett stödsystem för överlåtelser som skulle gälla små jordbrukare. Dessa är enligt kommissionens egen definition jordbrukare med en areal på under tre hektar. Det finns en möjlighet att den här gränsen luckras upp men det är inte säkert. Små uppluckringar har dessutom inte någon betydelse i den här frågan.

Små jordbrukare skulle alltså kunna få stöd för att slutgiltigt överlåta besittningen av sin gård till en annan jordbrukare. 

Det här vill parlamentets jord- och skogsbruksutskott tydligen ändra så att möjligheten skulle gälla också större jordbruk, även om utskottet sätter övre gränser för stödets storlek. Utskottet föreslår emellertid också en åldersgräns på 65 år.

För länder som Irland där det finns fler jordbrukare över 80 år än under 35 kan ett dylikt förslag kanske innebära en förbättring.

Men exempelvis Finland har knappast någon nytta av det, så länge vi kan pensionera oss när vi är 63.

Dessutom så är en del av de förbättringar som Eric Driver efterlyste på konferensen sådant som ganska långt fungerar hos oss.

Det har vi visserligen inte EU att tacka för utan vår nationella jordbrukspolitik.

Det syns till och med i statistiken. Jämför man med övriga Europa så har våra system bidragit till att vi ligger ganska bra till. Andelen jordbrukare under 35 är hos oss 9,1 procent.  Av alla EU:s 27 medlemsländer är det bara Polen, Tjeckien och Österrike som kan visa på högre andelar.

Den genomsnittliga andelen bland alla EU:s 27 medlemsländer är 6,1 procent. Det är ganska långt vårt generationsväxlingssystem där också avträdelsestödet ingår som bidragit till det här. Vår system fungerar alltså, fastän kommissionären kanske anser något annat.

Det är just det systemet som kommissionen i värsta fall tvingar oss att avskaffa helt efter 2014.

Tyvärr är vår egen regering redan på god väg: i anslutning till budgetramarna i våras kom regeringen ut med budskapet att vi måste spara pengar också på vårt avträdelsestöd. Nästa år upphör stödet för att överlåta mark som tillskottsmark åt en annan jordbrukare (vi är med andra ord på väg att avskaffa sådant som man på EU-nivå ämnar införa).

Året efter, 2014, höjs åldersgränsen för avträdelsestödet. Regeringen ansåg i våras att cirka 12 miljoner euro ska sparas in på årsnivå från och med 2014. Ännu i våras talade man om en höjning från nuvarande 56 till 57 år, men så småningom har det kommit fram att ett år inte på långt när räcker. Så i dagens läge talar man om en åldersgräns på 59 år. 

Både våra politikers och kommissionens agerande medför att vår åldersstruktur kommer att ändras. På EU-nivå verkar det rent av som om man inte erkänner sambandet mellan sänkta åldersgränser för dem som överlåter sina jordbruk och möjligheten för de följande generationerna att ta över i en tillräckligt ung ålder.

Risken är alltså stor för att de unga – trots de föreslagna stöden – i framtiden måste vänta allt längre med att ta över. Många av dem kommer att prioritera de yrken som de valt under tiden. Också om de tar över gården blir en del av dem säkert tvungna att göra sig av med djuren eller med en specialproduktion som gården idkat.  Detta för att kunna sköta både gården och det civila jobbet. Avsikten är inte att stämpla dem som gör det, ofta är det här den bästa lösningen för en enskild gård. För sådana som står inför vägval mellan att genomföra nödvändiga investeringar och att förenkla produktionen kan det vara enda möjligheten. Men i sin helhet kommer vi inte ifrån att utvecklingen leder till ett allt ensidigare jordbruk med spannmål som huvudinriktning och en ogynnsam åldersstruktur.

Det är med tanke på det här som de ungas situation utan vidare borde underlättas. Men vi behöver också ett system som gör att de äldre kan sluta i tid utan att grundtryggheten äventyras. Då kan de unga ta över i en tillräcklig tidig ålder och satsa på sitt jordbruk.

 

Micke Godtfredsen

micke.godtfredsen(at)slc.fi