Skogsvårdsföreningarna har också tjänster att bjuda ut

Förra veckan kunde några av de stora finska dagstidningarna berätta att UPM:s dotterbolag UPM Silvesta vill anlita små företagare för att erbjuda tjänster åt skogsägarna. Principen är att företagarna får utföra arbeten i UPM:s namn mot en anslutningsavgift och en årlig andel av omsättningen. Franchising kallas det här med ett fint ord. Det är i övrigt samma koncept som tillämpas inom exempelvis Kotipizzakedjan.
Enligt verkställande direktören för UPM Silvesta är avsikten att göra det bekvämt att vara skogsägare: man ska kunna få nödvändig service, till exempel vård av plantskog, med en telefonuppringning.
UPM har utvecklat mekaniseringen av skogsodling och vård av plantskog. Nu är avsikten att fortsätta utvecklingen tillsammans med ”sina” näringsidkare.
Det är säkert inte illa för skogsägarna att skogsindustribolagen går ut med olika koncept för att erbjuda tjänster.
Det är väl knappast många som vill säga emot när vi påstår att det i grund och botten handlar om att bolagen vill förse sig själva med virke. Men så är det inte heller något fel i det. Och om skogsägaren har fördelar av verksamheten är det väl ingenting att vara misstänksam över.
Det verkar dock som om många skogsägare har en benägenhet att glömma bort att en stor del av våra skogsvårdsföreningar nog erbjuder likadan service som den de till UPM anslutna företagarna kommer att utföra.
Exempelvis Södra skogsreviret har en mångsidig service på så gott som alla nivåer för skogsägarna. Det lär tyvärr vara så att samarbetsviljan från företagen gentemot skogsvårdsorganisationerna inte alltid varit på toppen. Detta trots att föreningarna bevisligen utfört ett bra arbete.
Det finns kanske skogsägare som förhåller sig kritiska till prisnivåerna på skogsvårdsföreningarnas tjänster, men enligt svaren på en förfrågan som Helsingin Sanomat utförde i anslutning till nyheten om UPM:s franchisingprojekt visade det sig att skogsvårdsföreningen Mänty-Saimaa i södra Savolax var den som kunde ge det billigaste erbjudandet på en hektars plantskötsel. Visserligen handlade det om en snabb och ganska ytlig förfrågan, men också tidigare rön visar på att skogsvårdsföreningarna står sig mycket väl i konkurrensen.
Nu finns det antagligen de som hävdar att skogsvårdsföreningarna kan subventionera verksamheten med hjälp av skogsvårdsavgifterna.
Men det är ju meningen att den egentliga affärsinriktade verksamheten och den del av verksamheten som går ut på att ge goda råd ska skiljas åt. Och redan nu är det helt säkert att skogsvårdsavgiften utgör en mindre andel av finansieringen hos de föreningar som har mer affärsverksamhet än hos dem, vars verksamhet är blygsammare.
Visserligen måste också skogsvårdsföreningarna kunna bjuda ut konkurrenskraftiga tjänster, men det är skäl för mången skogsägare att fundera på vem det är som man vill att ska hjälpa till med den nödvändiga skötseln av skogen. Det kanske gäller i synnerhet små skogsägare och sådana som befinner sig på avstånd från sin skog eller på andra sätt saknar ett kontaktnätverk i den omgivning där skogen finns.
Här kommer skogsvårdsföreningen in i bilden med värdefull hjälp. Det här är samtidigt föreningarnas stora chans: tidvis har skogsfackmän också inom skogsvårdsföreningarna beskyllts för att driva de stora bolagens intressen på skogsägarnas bekostnad. Nu har föreningarna möjligheten att bevisa motsatsen.
I vilket fall som helst så kommer nya tjänster att finnas tillgängliga för skogsägarna inom en överskådlig framtid. Till exempel kommer ny webbservice att hjälpa aktörer inom skogsbranschen att hitta arbetsobjekt och bjuda ut tjänster. Det betyder också att konkurrensen ökar.
Så sent som förra veckan gick dock utvecklingschefen vid Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio, Pekka Ripatti, ut med ett önskemål om att konkurrensen bör ökas försiktigt, annars riskerar påverkningsmöjligheterna att försvagas. Det finns exempelvis en risk att mindre lönsamma objekt lämnas därhän. Där kan skogsvårdsföreningarna möjligtvis komma in, men de behöver också ”bättre” objekt för att kunna upprätthålla en god lönsamhet.
I det här sammanhanget kan vi i övrigt nämna om Tapios pressmeddelande från början av detta år. Det heter där att avverkningarna ökade betydligt i december. En bra slutspurt måste man säga. Det är klart att den högre nivån på skattelättnaden som var i kraft ännu då inverkade på viljan att sälja, men det har helt säkert också inverkat att priserna steg på både sågvara och cellulosa i december – samt att utsikterna till ett skapligt vinterföre var lovande.
En månad senare visade också förhandsuppgifterna för januari att anmälningar om slutavverkningar i privatskogarna ökade med en fjärdedel jämfört med läget ett år tidigare. I de privata skogarna ökade även gallringarna litet jämfört med läget i januari i fjol.
Ytterligare kan nämnas att medlen för skogsförbättringsåtgärder tog slut också senaste höst och att man som vanligt fick ty sig till knepet att utbetala stöd för arbeten som utfördes i fjol på det här årets sida. Det här visar bland annat att skogsägarkåren har ett intresse för sin skog och en vilja att ta ansvar för den också.
Representanter för industrin har under de  senaste åren litet väl ofta varit ute i offentligheten med antydningar om något annat. De  senaste uppgifterna från Tapio visar att dessa antydningar saknar grund när det gäller skogsägarna som kår.

Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi


Kanske skäl att slå fast en del av oljeväxtpriset

Det är alltid känsligt att komma med goda råd om ur jordbrukarna ska kunna uppnå bättre lönsamhet i sin produktion. En del signaler har nu kommit ut om att det kanske skulle löna sig att slå fast priset på en del av höstens oljeväxtskörd.
Orsaken är bland annat att utbudet på soja kommer att vara rätt så rikligt på världsmarknaden i år. Det kan pressa priset på oljeväxter under sommaren.
Samtidigt finns det i alla fall en uttalad vilja från aktörerna på marknaden att köpa upp inhemska oljeväxtskördar nu i år.
Signalen att slå fast priset för en del av skörden nu, det vill säga gå med på att sälja en del av skörden till ett i höst utlovat pris har nu kommit från så många håll, att det kanske är ett alternativ värt att överväga. Säker kan man naturligtvis inte vara förrän i höst. – MG