Ledaren 24.5.2013; Nu hänger landsbygdsprogrammet på de nationella medlen
Sedan i onsdags är en finsk version av utkastet till det finländska landsbygdsutvecklingsprogrammet för perioden 2015–2020 offentligt på jord- och skogsbruksministeriets hemsida på Internet. Det är via landsbygdsutvecklingsprogrammet som de så kallade delfinansierade stöden beviljas. Programmet gäller Finland, alla medlemsländerna har sitt eget program, men EU står alltså för en del av finansieringen medan Finland själv måste stå för största delen.I de delfinansierade stöden ingår bland annat LFA-stödet, miljöstödet – som i det kommande programmet heter miljöersättningen – och stödet till djurens välmående. Enligt utkastet kommer dessutom ett skilt stöd att utbetalas till det ekologiska jordbruket, som i dag får specialmiljöstöd.
LFA-stödet graderas enligt gårdens åkerareal. Det är en följd av EU:s riktlinjer och det kan vi tydligen inte påverka, utom då det gäller gränserna och nivåerna. Graderingen kan delvis försvaras med att gårdar med flera hundra hektar åtminstone delvis torde ha övervunnit de besvär med mindre gynnade områden som LFA-stödet de facto är en kompensation för.
Klimatet är visserligen lika besvärligt på en stor odlingsyta som en liten, men så som gränserna i utkastet nu är utstakade torde effekten i alla fall vara marginell: Enligt beräkningar som cirkulerat under beredningen lär det vara under 4 procent av odlingsarealen som berörs av en sänkning. Av gårdarna torde det vara cirka 2 procent som har en odlingsyta större än 150 hektar enligt situationen 2012.
Det är förstås möjligt att graderingar kan bromsa en naturlig utveckling där man skaffar tilläggsareal för att åstadkomma en bärkraftig och rationell storlek på gården. Men det är å andra sidan kanske inte avsikten med LFA-stödet att man använder det som argument för att skaffa tilläggsareal.
Fastän det är klart att den enskilda jordbrukaren beaktar stödet i sina kalkyler, också när hon eller han står inför en arrendering eller ett markköp. Varför skulle man inte göra det?
Så som när det gäller de övriga landsbygdsstöden är dock huvudsaken att LFA-stödet kommer att fortsätta som stödform också efter 2014 i hela landet.
Också stödnivån är emellertid avgörande. Visserligen är finansieringen av LFA-stödet ännu helt öppen men kanske ger EU:s regeringschefers beslut i februari om unionens långtidsbudget fortfarande några fingervisningar. Det var då som Finland fick sitt kuvert på 600 miljoner euro för den kommande finansieringsperioden, eftersom vi inte krävde rabatter i medlemsavgifterna. Enligt beslutet är EU:s andel av landsbygdsprogrammets finansiering 2,1 miljarder euro under en sju års period, det vill säga 300 miljoner euro årligen.
Visserligen är inte långtidsbudgeten ännu spikad, men det finns inte anledning att utgå ifrån att landsbygdsutvecklingsstöden skulle bantas från den nivå regeringscheferna kom överens om.
Samtidigt vet vi att EU:s andel ska vara minst 20 procent av de delfinansierade stöden. Det innebär att det finns nationellt svängrum. I dagens läge är EU:s finansieringsandel av LFA-stödet och miljöstödet närmare 28 procent.
Vi tvingas dock antagligen se i ögonen att de förväntningar vi hade i Finland ännu för få år sedan om en höjning av stödnivån i LFA-stödet som kompensation för sänkningar av andra stöd knappast blir av. Vi får betrakta det som en sorts avvärjningsseger om vi kan hålla nivån någorlunda enligt den nuvarande.
Det torde i alla fall vara klart att stödnivån inte hänger upp sig på EU, utan nu är det en nationell vilja vi måste säkra för att nivån ska kunna bibehållas. På den punkten kan det hända att det uppstår ett, främst politiskt, tryck på andra värden, till exempel ekologiskt jordbruk, miljöersättningar och olika projektstöd.
Förgröningen påverkar miljöersättningsprogrammet
Det kommande miljöersättningsprogrammet, som också är en del av landsbygdsutvecklingsprogrammet, påverkas av hur förgröningen i gårdsstödet kommer att se ut när CAP-reformen är färdigt förhandlad. Det här beror på att de gröna åtgärderna tillsammans med tvärvillkoren ska utgöra ett minimum som gården följer. Bara åtgärder som går längre än så ger rätt till ersättning.
Som sådant torde byråkratin minska med miljöersättningarna, bland annat eftersom de flesta av de nuvarande specialmiljöstöden i stället blir tilläggsåtgärder.
Skötsel av våtmarker, jordbruksnaturens mångsidighet och landskapsvård samt uppfödning av ursprungsraser blir dock skilda ersättningsavtal också i framtiden. Man behöver inte ens ha miljöersättningsförbindelse för att göra upp sådana avtal.
När det gäller ursprungsraserna torde byråkratin minska i och med att djurregistret blir grunden för stödet. Det här är i övrigt en sak som SLC har tryckt på.
Överlag ser det även ut att jordbrukare som hittills varit utanför de nuvarande specialmiljöstöden i framtiden kan ha lättare att vidta motsvarande åtgärder som tilläggsåtgärder i det kommande miljöersättningsprogrammet. Lägg dock märke till att vi åter måste börja lära oss nya begrepp: Så blir exempelvis tilläggsåtgärden skyddszon ett skifte som är bredare än en skyddsremsa, det vill säga bredare än tre meter.
Att den ekologiska produktionen får sin egen grupp utanför miljöersättningen kan vara på gott och ont, antagligen mest på gott: Åtminstone i teorin minskar risken för att stödet till ekoproduktionen ställs mot andra jordbruksstöd så som ibland varit fallet.
Politiskt är ekoproduktionen inne, och fastän jordbrukarkåren inte är hundra procent enig om dess status, så lönar det sig att ta till vara en sådan uppbackning. Såtillvida har ekoproduktionen i vilket fall som helst sitt existensberättigande i och med att sektorn hela tiden utvecklar odlingsmetoder och redskap som också kan användas i det konventionella jordbruket. När det gäller avsättningen kompletterar ekojordbruket och det konventionella jordbruket varandra.
Trycket från krafter utanför jordbruket, i klartext miljöaktivisterna och deras organisationer, lär ha varit hårt under beredningen av miljöersättningsprogrammet. Det gäller också gränserna för spridning av kväve och fosfor: Vid en första blick ser gränserna ut att vara de samma som i de nuvarande förbindelsevillkoren, men små positiva lindringar har nog skett.
Till exempel höjs gränserna för kväve på höstrybs och höstraps under juli-augusti med 20 kilo per hektar. Det här kan i bästa fall – något – öka intresset för höstoljeväxter och samtidigt inhemskt protein. Här återstår dock att se vilket utkast till nitratförordning som miljöministeriet kommer med nu i sommar innan man börjar hurra.
I och med att det sker en förskjutning från specialmiljöstöd till tilläggsåtgärder kan en första slutsats möjligen vara att vi tvärtemot tidigare ambitioner fjärmar oss ytterligare från att se själva gården som en helhet där åtgärderna skräddarsys – till exempel med modell från projektet ”Greppa näringen” i vårt västra grannland. I kombination med satsningarna på rådgivning som också är en del av miljöersättningsprogrammet ska det i alla fall gå att bygga upp gårdsvisa helheter, i synnerhet eftersom man får välja tilläggsåtgärder obegränsat.
Men för att sådant ska ha effekt krävs åter pengar, vilket näringen också har fått erfara i väster. Sist och slutligen är det med den kommande miljöersättningen som med LFA-stödet: det måste finnas tillräckligt med anslag för att den ska ha någon genomslagskraft.
Man kan kanske säga att läget kan bli väldigt besvärligt i synnerhet för miljöersättningarna, om samhällets förväntningar på jordbrukets åtgärder stiger, samtidigt som medlen tryter. Därför gäller det att leta fram tillräckligt med medel också för miljöersättningarna.
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen(at)slc.fi
LFA-stödet graderas
En gradering av stödet enligt gårdens åkerareal är vad arbetsgruppen
kring förslaget till Finlands framtida LFA-stöd grunnat på. Graderingen är en tillämpning av EU:s linjedragningar kring det framtida LFA-stödets utformning.Arbetsgruppens förslag ingår i det utkast till landsbygdsprogram som gavs offentlighet i onsdags och som nu är på utlåtanderunda. Avsikten är att programmet träder i kraft 2015. Landsbygdsprogrammet omfattar Fastlandsfinland, medan Åland gör upp ett eget program.
- Gränserna för graderingen av LFA-stödet har levt ända tills helt nyligen och det kan nog hända att de ändras efter utlåtanderundan, säger SLC:s ordförande Holger Falck, som suttit med i arbetsgruppen.
I det förslag som fick offentlighet i onsdags ska man få 100 procent stöd för en åkerareal till och med 150 hektar. För arealen mellan 150 och 250 hektar skulle stödet sjunka till 80 procent. För arealen mellan 250 och 350 hektar skulle stödet bli 65 procent och för den areal som överskrider 350 hektar skulle det bli 50 procent.
Enligt förslaget skulle LFA-stödet bara utbetalas för den del av gårdens åkerareal som överstiger 5 hektar. Arbetsgruppen föreslår dock att stödet utbetalas för hela odlingsarealen till gårdarna i skärgården i fall gårdens årliga stöddugliga odlingsareal är minst 3 hektar. Samma gräns skulle gälla inom trädgårdsodlingen.
Förslaget innehåller ingen åldersgräns. Den nuvarande åldersgränsen är 65 år.
- SLC har talat för en bibehållen åldersgräns, att den inte finns med i förslaget är en följd av jord- och skogsbruksministeriets vilja, säger SLC-ordföranden.
Arbetsgruppen har också diskuterat att slå ihop stödområdena A och B till ett enda AB-område. I dag är det två olika stödområden, fastän man ofta talar om AB-området, till exempel i sammanhang som berör de nationella stöden.
- En förutsättning för sammanslagningen är att vi får samma indelning i EU:s gårdsstöd, säger Holger Falck. Vi kan inte ha olika stödområden beroende på stödformerna.
LFA-stödet kommer att betalas ut i hela Finland, men stödnivån på det kommande AB-området - ifall det blir av - skulle bli mindre än på C-området. I dag är stödet 150 euro per hektar på A-området, 200 euro på områdena B och C1 och 210 euro på områdena C2-C4.
I sammanhanget kan nämnas att C-området och det så kallade bergsområdet förenas från och med 2014. Det betyder att 13 kommuner som i dag hör till C1-området blir en del av bergsområdet, medan 9 kommuner i det nuvarande B-området flyttas utanför bergsområdet. De här ändringarna berör dock inte SLC:s medlemsområde.
Om den stöddugliga arealen heter det i förslaget att man kan betala stöd till den areal som klassats som stödduglig 2012. Dessutom kan vissa arealer som inte var stöddugliga 2012, men som man definierar skilt från och med nästa år komma ifråga. Vilka områden det handlar om är ännu öppet.
Finansieringen av det kommande LFA-stödet är ännu inte fastslaget, inte heller hur det kommer att fördelas mellan EU och Finland. Nämnas kan att Finland står för litet på 304,3 miljoner och EU för litet på 118,3 miljoner av årets sammanlagda LFA-stöd på knappa 422,7 miljoner euro.
Förslaget omfattar inte LFA-stödets nationella tilläggsdel, eftersom den är en del av det nationella stödet och inte av landsbygdsutvecklingsprogrammet. Man måste dock ha LFA-förbindelse för att kunna få den nationella tilläggsdelen. Stödsumman på tilläggsdelen är i dagens läge drygt 119 miljoner euro årligen.
Stödet är i dag 20 euro per hektar på områdena A, B och C1, medan det är 25 euro per hektar på områdena C2-C4. Därtill kommer ett djurtillägg för husdjursgårdarna på 80 euro per hektar i hela landet. Det är troligt att villkoren för djurtillägget kommer att ändras i framtiden.
Djurgårdarna får i dagens läge djurtillägget för hela arealen om de fyller minimikravet för djurtäthet som är 0,2 djurenheter per hektar för gårdar med minst tio djurenheter och 0,4 djurenheter per hektar för gårdar med mindre än tio djurenheter.
Enligt förslaget skulle LFA-stödet bara utbetalas för den del av gårdens åkerareal som överstiger 5 hektar. Arbetsgruppen föreslår dock att stödet utbetalas för hela odlingsarealen till gårdarna i skärgården i fall gårdens årliga stöddugliga odlingsareal är minst 3 hektar. Samma gräns skulle gälla inom trädgårdsodlingen.
Förslaget innehåller ingen åldersgräns. Den nuvarande åldersgränsen är 65 år.
- SLC har talat för en bibehållen åldersgräns, att den inte finns med i förslaget är en följd av jord- och skogsbruksministeriets vilja, säger SLC-ordföranden.
Arbetsgruppen har också diskuterat att slå ihop stödområdena A och B till ett enda AB-område. I dag är det två olika stödområden, fastän man ofta talar om AB-området, till exempel i sammanhang som berör de nationella stöden.
- En förutsättning för sammanslagningen är att vi får samma indelning i EU:s gårdsstöd, säger Holger Falck. Vi kan inte ha olika stödområden beroende på stödformerna.
LFA-stödet kommer att betalas ut i hela Finland, men stödnivån på det kommande AB-området - ifall det blir av - skulle bli mindre än på C-området. I dag är stödet 150 euro per hektar på A-området, 200 euro på områdena B och C1 och 210 euro på områdena C2-C4.
I sammanhanget kan nämnas att C-området och det så kallade bergsområdet förenas från och med 2014. Det betyder att 13 kommuner som i dag hör till C1-området blir en del av bergsområdet, medan 9 kommuner i det nuvarande B-området flyttas utanför bergsområdet. De här ändringarna berör dock inte SLC:s medlemsområde.
Om den stöddugliga arealen heter det i förslaget att man kan betala stöd till den areal som klassats som stödduglig 2012. Dessutom kan vissa arealer som inte var stöddugliga 2012, men som man definierar skilt från och med nästa år komma ifråga. Vilka områden det handlar om är ännu öppet.
Finansieringen av det kommande LFA-stödet är ännu inte fastslaget, inte heller hur det kommer att fördelas mellan EU och Finland. Nämnas kan att Finland står för litet på 304,3 miljoner och EU för litet på 118,3 miljoner av årets sammanlagda LFA-stöd på knappa 422,7 miljoner euro.
Förslaget omfattar inte LFA-stödets nationella tilläggsdel, eftersom den är en del av det nationella stödet och inte av landsbygdsutvecklingsprogrammet. Man måste dock ha LFA-förbindelse för att kunna få den nationella tilläggsdelen. Stödsumman på tilläggsdelen är i dagens läge drygt 119 miljoner euro årligen.
Stödet är i dag 20 euro per hektar på områdena A, B och C1, medan det är 25 euro per hektar på områdena C2-C4. Därtill kommer ett djurtillägg för husdjursgårdarna på 80 euro per hektar i hela landet. Det är troligt att villkoren för djurtillägget kommer att ändras i framtiden.
Djurgårdarna får i dagens läge djurtillägget för hela arealen om de fyller minimikravet för djurtäthet som är 0,2 djurenheter per hektar för gårdar med minst tio djurenheter och 0,4 djurenheter per hektar för gårdar med mindre än tio djurenheter.
EU-27 blir EU-28 den 1 juli
Den första juli blir Kroatien medlem i den europeiska unionen. För EU-mått är Kroatien ett litet land med knappt 4,3 miljoner invånare. Trots ett gynnsamt klimat är det nya medlemslandet en nettoimportör av jordbruksprodukter.
Kroatien sökte medlemskap i EU år 2003. Följande år accepterades Kroatien som kandidatland, men förhandlingarna har dragit ut på tiden. Samtalen försenades av en gränstvist med Slovenien och en krigsförbrytarprocess. Medlemsförhandlingarna blev slutligen klara i slutet av juni 2011.
Det är första gången sedan år 2007 som unionen får ett nytt medlemsland. Den första juli blir Kroatien fullvärdig medlem av den europeiska unionen, som därefter går under beteckningen EU-28.
Utanför Kroatien är landet mest känt för sin starka turistnäring, medan jordbrukets ekonomiska betydelse minskar. Jordbrukets andel av Kroatiens bruttonationalprodukt är fyra procent, fastän jordbruket ännu sysselsätter fjorton procent av arbetskraften.
Trots bördiga jordar och ett gynnsamt klimat betecknas landets jordbruk som svagt. I en rapport från Världsbanken kritiseras jordbrukssektorn som ineffektiv och underutvecklad och splittrad på många små familjejordbruk.
Enligt officiella siffror är gårdarnas medelstorlek 2,4 hektar, medan andra källor anger att de kroatiska jordbrukarna i medeltal äger 1,9 hektar odlingsmark. Gårdarna är ofta uppdelade så att de enskilda skiftena kan ligga långt från varandra. Enligt Världsbanken beror detta på arvsrätten, som tillåter att gårdar får splittras i mycket små enheter som ligger under gränsen för lönsamhet.
En tredjedel av odlingsmarken befinner sig i statlig ägo. Landet har några stora statliga jordbruksföretag, men drygt 40 procent av den privatägda marken ligger outnyttjad. Kroatiens självförsörjning är begränsad till några få produkter - potatis, majs, socker, vete, fågelkött, ägg och vin.
Spannmål dominerar den kroatiska jordbruksproduktionen och täcker 65 procent av odlingsytan. År 2009 skördade spannmålsodlarna 2,2 miljoner ton majs och 900.000 ton vete.
Inom frukt- och grönsakssektorn är produktionen småskalig. Druvor och potatis är de viktigaste produkterna före äpplen, plommon och tomater. De flesta vingårdar är små familjeföretag med arealer på mindre än en hektar.
Inom husdjursproduktionen dominerar likaså småskaliga enheter, med undantag för fågelkött och ägg. Mjölkproduktionen är splittrad mellan otaliga småproducenter. Detta förorsakar dyra logistiska problem för landets 40 mejerier.
Enligt Kroatiens handelskammare visade landets handelsbalans med jordbruksprodukter ett underskott på mer än 600 miljoner euro år 2010. Cirka 40 procent av livsmedlen importeras. Nu hoppas landet att EU-medlemskapet ska bidra till en effektivering av jordbruket. Processen medför goda chanser för producenterna, eftersom stöden från Bryssel ökar.
Jordbruket har sedan år 2007 fått förberedande IPARD-stöd för moderniseringar via EU:s landsbygdsprogram. Från och med i höst kan de kroatiska jordbrukarna räkna med direkta gårdsstöd.
Under det första året betalar Bryssel bara en del av gårdsstöden, men andelen trappas upp under de följande åren. För att stöden ska ha avsedd effekt, borde omfattande strukturförändringar äga rum, anser experter i Bryssel.
Två tredjedelar av de stöd som hittills har utbetalats till Kroatiens jordbruk landar hos små familjejordbruk. Stödbeloppen har följaktligen varit mycket små. Någon påtaglig förbättring av effektiviteten har inte påvisats.
Förberedelserna av Kroatien inför EU:s jordbrukspolitik stöter bland annat på kritik hos EU:s revisionsrätt. I en särskild rapport betecknar revisorerna resultaten som "blandade". Framstegen har varit blygsamma.
Utländska experter bevittnar att det hittills har varit mycket svårt att övertyga kroatiska småbrukare att slå sig samman i gemensamma producentorganisationer. I Bryssel anses detta vara en viktig förutsättning för Kroatiens väg mot ett effektivare jordbruk.
För den kroatiska jordbrukssektorn har inträdet i EU en problematisk följdverkning. Den första juli upphör frihandelsavtalet med de andra Balkanländerna att gälla. Då återinförs tullar på kroatiska jordbruksprodukter som exporteras inom regionen. Detta slår hårt mot företag som exporterar jordbruksprodukter.
Hittills har större delen av jordbruksexporten gått till grannländerna. Flera av de stora agrarföretagen har därför förlagt sin verksamhet till Bosnien och Hercegovina för att kringgå bestämmelserna.
Odling av proteinväxter kan i framtiden bli en chans för Kroatiens jordbruk. EU blir alltmer beroende av soja som importeras från Sydamerika. Kroatien kunde lämpa sig för sojaodling om de rätta förutsättningarna kan skapas.
Kroatien anslöt sig nyligen till det stora projektet Donausoja, som för några år sedan körde igång på initiativ av Bayern och Österrike. Tanken är att ta fram sorter och odlingsteknik för en omfattade kultivering av GMO-fria proteinväxter på de bördiga markerna längs Donau.
Samarbetet har redan utvidgats till länder utanför det egentliga kärnområdet. Nio länder är med i samarbetet, bland annat Ungern, Slovenien, Rumänien, Schweiz, Serbien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina. Målet är att sexton länder i Central- och Östeuropa ska delta.
Det är första gången sedan år 2007 som unionen får ett nytt medlemsland. Den första juli blir Kroatien fullvärdig medlem av den europeiska unionen, som därefter går under beteckningen EU-28.
Utanför Kroatien är landet mest känt för sin starka turistnäring, medan jordbrukets ekonomiska betydelse minskar. Jordbrukets andel av Kroatiens bruttonationalprodukt är fyra procent, fastän jordbruket ännu sysselsätter fjorton procent av arbetskraften.
Trots bördiga jordar och ett gynnsamt klimat betecknas landets jordbruk som svagt. I en rapport från Världsbanken kritiseras jordbrukssektorn som ineffektiv och underutvecklad och splittrad på många små familjejordbruk.
Enligt officiella siffror är gårdarnas medelstorlek 2,4 hektar, medan andra källor anger att de kroatiska jordbrukarna i medeltal äger 1,9 hektar odlingsmark. Gårdarna är ofta uppdelade så att de enskilda skiftena kan ligga långt från varandra. Enligt Världsbanken beror detta på arvsrätten, som tillåter att gårdar får splittras i mycket små enheter som ligger under gränsen för lönsamhet.
En tredjedel av odlingsmarken befinner sig i statlig ägo. Landet har några stora statliga jordbruksföretag, men drygt 40 procent av den privatägda marken ligger outnyttjad. Kroatiens självförsörjning är begränsad till några få produkter - potatis, majs, socker, vete, fågelkött, ägg och vin.
Spannmål dominerar den kroatiska jordbruksproduktionen och täcker 65 procent av odlingsytan. År 2009 skördade spannmålsodlarna 2,2 miljoner ton majs och 900.000 ton vete.
Inom frukt- och grönsakssektorn är produktionen småskalig. Druvor och potatis är de viktigaste produkterna före äpplen, plommon och tomater. De flesta vingårdar är små familjeföretag med arealer på mindre än en hektar.
Inom husdjursproduktionen dominerar likaså småskaliga enheter, med undantag för fågelkött och ägg. Mjölkproduktionen är splittrad mellan otaliga småproducenter. Detta förorsakar dyra logistiska problem för landets 40 mejerier.
Enligt Kroatiens handelskammare visade landets handelsbalans med jordbruksprodukter ett underskott på mer än 600 miljoner euro år 2010. Cirka 40 procent av livsmedlen importeras. Nu hoppas landet att EU-medlemskapet ska bidra till en effektivering av jordbruket. Processen medför goda chanser för producenterna, eftersom stöden från Bryssel ökar.
Jordbruket har sedan år 2007 fått förberedande IPARD-stöd för moderniseringar via EU:s landsbygdsprogram. Från och med i höst kan de kroatiska jordbrukarna räkna med direkta gårdsstöd.
Under det första året betalar Bryssel bara en del av gårdsstöden, men andelen trappas upp under de följande åren. För att stöden ska ha avsedd effekt, borde omfattande strukturförändringar äga rum, anser experter i Bryssel.
Två tredjedelar av de stöd som hittills har utbetalats till Kroatiens jordbruk landar hos små familjejordbruk. Stödbeloppen har följaktligen varit mycket små. Någon påtaglig förbättring av effektiviteten har inte påvisats.
Förberedelserna av Kroatien inför EU:s jordbrukspolitik stöter bland annat på kritik hos EU:s revisionsrätt. I en särskild rapport betecknar revisorerna resultaten som "blandade". Framstegen har varit blygsamma.
Utländska experter bevittnar att det hittills har varit mycket svårt att övertyga kroatiska småbrukare att slå sig samman i gemensamma producentorganisationer. I Bryssel anses detta vara en viktig förutsättning för Kroatiens väg mot ett effektivare jordbruk.
För den kroatiska jordbrukssektorn har inträdet i EU en problematisk följdverkning. Den första juli upphör frihandelsavtalet med de andra Balkanländerna att gälla. Då återinförs tullar på kroatiska jordbruksprodukter som exporteras inom regionen. Detta slår hårt mot företag som exporterar jordbruksprodukter.
Hittills har större delen av jordbruksexporten gått till grannländerna. Flera av de stora agrarföretagen har därför förlagt sin verksamhet till Bosnien och Hercegovina för att kringgå bestämmelserna.
Odling av proteinväxter kan i framtiden bli en chans för Kroatiens jordbruk. EU blir alltmer beroende av soja som importeras från Sydamerika. Kroatien kunde lämpa sig för sojaodling om de rätta förutsättningarna kan skapas.
Kroatien anslöt sig nyligen till det stora projektet Donausoja, som för några år sedan körde igång på initiativ av Bayern och Österrike. Tanken är att ta fram sorter och odlingsteknik för en omfattade kultivering av GMO-fria proteinväxter på de bördiga markerna längs Donau.
Samarbetet har redan utvidgats till länder utanför det egentliga kärnområdet. Nio länder är med i samarbetet, bland annat Ungern, Slovenien, Rumänien, Schweiz, Serbien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina. Målet är att sexton länder i Central- och Östeuropa ska delta.
EU-medlemskap med blandade känslor
Glädjen över Kroatiens EU-medlemskap vill inte riktigt ta fart. Kroaterna betraktar den europeiska integrationen med misstro och håglöshet. I övriga EU oroar man sig över massiv korruption och maktmissbruk i det nya medlemslandet.
Då kroaterna senaste år röstade om ett medlemskap i EU, gav två tredjedelar av de röstberättigade grönt ljus. Men bara drygt 43 procent av kroaterna gick till valurnorna. Europavalet lockade ännu färre - 80 procent stannade hemma på soffan.
EU:s dåliga ekonomi, skuldkrisen och den stigande arbetslösheten i medlemsländerna är ingen god grogrund för euroeufori. EU inger inte längre förhoppningar om bättre tider för Kroatien, som från tidigare lider av en hög arbetslöshet.
I de gamla EU-länderna är man i sin tur skeptisk till det nya medlemslandet. Enligt samstämmiga rapporter, bland annat från EU-kommissionen och Transparency International, är korruption ett svårt problem i Kroatien.
Enligt det internationella revisions- och konsultbolaget Ernst&Young är Kroatien ett av de mest korrumperade länderna i Europa. I en utfrågning hos flera tusen kroatiska företag svarade 90 procent av företagsledarna att mutor hör till vardagen.
I mars varnade EU-kommissionen för risken att Kroatiens intresse att bekämpa mutor och maktmissbruk kan avta då landet väl har etablerat sig som EU-medlem. Kommissionen uppmanar därför Kroatien att intensifiera bekämpningen av korruptionen.
Korruptionen i Kroatien betecknas som förskräckande. Enligt Ernst&Young slås Kroatien bara av Slovenien, som till råga på allt är medlem i eurozonen. I Slovenien uppgav 96 procent av företagsledarna att affärstransaktioner utan mutor är en omöjlighet.
Motsvarande korruptionskvot för Grekland och Slovakien är 84 procent, Tjeckien 73, Portugal 72, Ungern 70, Spanien 65, Rumänien 61 och Italien 60 procent.
I de nordligare länderna är läget betydligt bättre. I Frankrike medgav 27 procent av företagsledarna att mutor är nödvändiga. I Tyskland var 30 procent av denna åsikt och 37 procent i Storbritannien.
Det bästa betyget får Sverige och Finland med 12 procent och Schweiz med endast 7 procent.
EU:s dåliga ekonomi, skuldkrisen och den stigande arbetslösheten i medlemsländerna är ingen god grogrund för euroeufori. EU inger inte längre förhoppningar om bättre tider för Kroatien, som från tidigare lider av en hög arbetslöshet.
I de gamla EU-länderna är man i sin tur skeptisk till det nya medlemslandet. Enligt samstämmiga rapporter, bland annat från EU-kommissionen och Transparency International, är korruption ett svårt problem i Kroatien.
Enligt det internationella revisions- och konsultbolaget Ernst&Young är Kroatien ett av de mest korrumperade länderna i Europa. I en utfrågning hos flera tusen kroatiska företag svarade 90 procent av företagsledarna att mutor hör till vardagen.
I mars varnade EU-kommissionen för risken att Kroatiens intresse att bekämpa mutor och maktmissbruk kan avta då landet väl har etablerat sig som EU-medlem. Kommissionen uppmanar därför Kroatien att intensifiera bekämpningen av korruptionen.
Korruptionen i Kroatien betecknas som förskräckande. Enligt Ernst&Young slås Kroatien bara av Slovenien, som till råga på allt är medlem i eurozonen. I Slovenien uppgav 96 procent av företagsledarna att affärstransaktioner utan mutor är en omöjlighet.
Motsvarande korruptionskvot för Grekland och Slovakien är 84 procent, Tjeckien 73, Portugal 72, Ungern 70, Spanien 65, Rumänien 61 och Italien 60 procent.
I de nordligare länderna är läget betydligt bättre. I Frankrike medgav 27 procent av företagsledarna att mutor är nödvändiga. I Tyskland var 30 procent av denna åsikt och 37 procent i Storbritannien.
Det bästa betyget får Sverige och Finland med 12 procent och Schweiz med endast 7 procent.
EU gjorde razzior hos sockerkoncerner
Representanter för EU:s konkurrensmyndigheterna utreder en misstänkt sockerkartell där flera sockerkoncerner kan vara inblandade. Också oljebolag och producenter av biobränslen är föremål för utredningar om misstänkta prismanipulationer.Enligt EU-kommissionen har generaldirektoratet för konkurrens gjort räder i flera stora sockerkoncerner. Koncernerna misstänks för överenskommelser som syftar till att höja priset till en konstgjort hög nivå.
Kommissionen uppger att räderna utfördes i slutet av april i koncerner i flera europeiska länder. I tysk och österrikisk press har uppgifter figurerat om att åtminstone Südzucker, Nordzucker och Agrana i Österrike skulle ha fått besök av EU:s inspektörer.
Företagsledningen hos Südzucker utgår från att razzian inte kommer att ha några följder för koncernen. Südzuckers dotterbolag Agrana dementerar alla kartellrykten. Enligt flera källor skulle räder också ha utförts hos sex franska sockerkoncerner.
Enligt Süddeutsche Zeitung misstänker kommissionen att sockerfabriker i Lettland, Ungern, Rumänien och Tyskland har avtalat om priser för vitsocker mellan åren 2008 och 2011.
I Österrike pågår en nationell kartellutredning mot Südzucker och Agrana. De österrikiska kartellmyndigheterna misstänker att koncernerna har avtalat om priser med Nordzucker.
Kommissionen vill i detta skede inte uttala sig om varken länder eller företag men medger att det handlar om priset på vitsocker. Undersökningarna fortsätter, heter det i Bryssel.
EU-kommissionen misstänker också prisöverenskommelser mellan oljebolagen. Enligt en talesperson för kommissionen har räder genomförts mot företag i två EU-länder och ett land utanför EU.
Enligt den brittiska tidningen Financial Times skulle det handla om koncernerna BP, Shell och norska Statoil samt råvarumäklaren Platts. Kommissionen tror att oljebolagen har anmält manipulerade priser för att frisera noteringarna för oljeprodukter och biobränslen.
Ifall misstankarna skulle bekräftas, har bolagen brutit mot den europeiska konkurrenslagstiftningen och missbrukat sina dominerande positioner på marknaden. Utredningarna fortsätter. Räderna betyder inte att de granskade bolagen automatiskt skulle vara skyldiga till brott, understryker kommissionen.
Företagsledningen hos Südzucker utgår från att razzian inte kommer att ha några följder för koncernen. Südzuckers dotterbolag Agrana dementerar alla kartellrykten. Enligt flera källor skulle räder också ha utförts hos sex franska sockerkoncerner.
Enligt Süddeutsche Zeitung misstänker kommissionen att sockerfabriker i Lettland, Ungern, Rumänien och Tyskland har avtalat om priser för vitsocker mellan åren 2008 och 2011.
I Österrike pågår en nationell kartellutredning mot Südzucker och Agrana. De österrikiska kartellmyndigheterna misstänker att koncernerna har avtalat om priser med Nordzucker.
Kommissionen vill i detta skede inte uttala sig om varken länder eller företag men medger att det handlar om priset på vitsocker. Undersökningarna fortsätter, heter det i Bryssel.
EU-kommissionen misstänker också prisöverenskommelser mellan oljebolagen. Enligt en talesperson för kommissionen har räder genomförts mot företag i två EU-länder och ett land utanför EU.
Enligt den brittiska tidningen Financial Times skulle det handla om koncernerna BP, Shell och norska Statoil samt råvarumäklaren Platts. Kommissionen tror att oljebolagen har anmält manipulerade priser för att frisera noteringarna för oljeprodukter och biobränslen.
Ifall misstankarna skulle bekräftas, har bolagen brutit mot den europeiska konkurrenslagstiftningen och missbrukat sina dominerande positioner på marknaden. Utredningarna fortsätter. Räderna betyder inte att de granskade bolagen automatiskt skulle vara skyldiga till brott, understryker kommissionen.
Norges bönder fick jordbruksavtal
De norska producentorganisationerna och Norges regering har kommit överens om årets jordbruksavtal. Spannmålsodlarna kan jubla över högre priser medan gris- och fjäderfäproducenterna drabbas av stigande foderkostnader.
Parterna undertecknade avtalet senaste vecka. Det innebär att Oslo och andra tätorter i år torde förskonas från spektakulära bondeaktioner. Avtalet är också en lättnad för regeringspartierna inför årets valrörelse.
Det nya avtalet har emellertid både vinnare och förlorare. Den största nyttan har spannmålsodlarna, som kan räkna med rejäla inkomstökningar. Redan på förhand hade producentorganisationerna prioriterat spannmålssektorn.
Till vinnarna hör också potatisodlare och nötköttsproducenter, som kan räkna med högre intäkter. Producenterna av nötkött kan till exempel dra nytta av ett nytt kvalitetstillägg. Mjölkproducenterna hamnar någonstans mittemellan.
Det norska jordbruksavtalets förlorare är producenterna av gris- och fågelkött och ägg. De måste räkna med högre foderkostnader utan motsvarande kompensationer.
Värst är situationen för äggproducenterna, eftersom det råder en överproduktion på ägg i Norge. Bönderna måste själva betala räkningen för överproduktionen i form av sänkta priser. Det går inte att överföra de stigande foderkostnaderna på äggpriset.
Men också grisbönderna känner sig förfördelade. Enligt producentorganisationen Norsvin får sektorn en närmast symbolisk höjning av grisstödet. Målpriset för griskött stiger inte fastän kostnadssidan är tung.
Avtalet är tufft, särskilt för unga grisproducenter som har byggt nya anläggningar och skuldsatt sig, säger Geir Heggheim från Norsvin.
Det nya avtalet har emellertid både vinnare och förlorare. Den största nyttan har spannmålsodlarna, som kan räkna med rejäla inkomstökningar. Redan på förhand hade producentorganisationerna prioriterat spannmålssektorn.
Till vinnarna hör också potatisodlare och nötköttsproducenter, som kan räkna med högre intäkter. Producenterna av nötkött kan till exempel dra nytta av ett nytt kvalitetstillägg. Mjölkproducenterna hamnar någonstans mittemellan.
Det norska jordbruksavtalets förlorare är producenterna av gris- och fågelkött och ägg. De måste räkna med högre foderkostnader utan motsvarande kompensationer.
Värst är situationen för äggproducenterna, eftersom det råder en överproduktion på ägg i Norge. Bönderna måste själva betala räkningen för överproduktionen i form av sänkta priser. Det går inte att överföra de stigande foderkostnaderna på äggpriset.
Men också grisbönderna känner sig förfördelade. Enligt producentorganisationen Norsvin får sektorn en närmast symbolisk höjning av grisstödet. Målpriset för griskött stiger inte fastän kostnadssidan är tung.
Avtalet är tufft, särskilt för unga grisproducenter som har byggt nya anläggningar och skuldsatt sig, säger Geir Heggheim från Norsvin.
USA-företag vill lansera hälsosammare GMO-chips
Nya, genförändrade potatis- och äppelsorter kan snart släppas fria i USA och Kanada. Det handlar om potatis som vid upphettning bildar mindre akrylamid och äpplen som håller sin friska färg utan att bli bruna. Men odlare och konsumenter är skeptiska.Den nya potatisen har utvecklats av agrarkoncernen Simplot i Idaho, som är specialiserad på förädling av potatis, grönsaker och flera andra livsmedel. Simplot levererar bland annat pommes frites till snabbrestauranger som McDonald´s.
Den nya sorten går under namnet Innate och designas enligt snabbrestaurangernas behov. Potatisen uppges vara motståndskraftig mot svampar som förorsakar störande fläckar på knölarna. Snabbrestauranger undviker helst sådan potatis.
En annan fördel är att potatisen bildar ovanligt låga halter av akrylamid, som bildas då potatis hettas upp under tillverkningen av chips och pommes frites. Flera långtidsstudier tyder på ett samband mellan exponering av akrylamid och cancer.
Akrylamid bildas genom en reaktion mellan asparagin och socker vid höga temperaturer. Enligt Simplot har mängderna asparagin och stärkelse reducerats genom att man har stängt av vissa DNA-sekvenser i knölens ämnesomsättning.
Simplot har lämnat in en ansökan om tillstånd för en kommersiell försäljning av Innate i USA och Kanada. Om den amerikanska livsmedelsmyndigheten FDA beviljar tillståndet utan dröjsmål, kan potatisen lanseras på marknaden redan år 2015.
Enligt Simplot har Innate genomgått ett detaljerat testprogram med mer än tjugo fältförsök. Det har inte gått att fastställa några väsentliga skillnader till konventionella potatissorter.
Odlarna ser emellertid risker i samband lanseringen. I slutet av 1990-talet presenterade Monsanto den gentekniskt modifierade potatissorten New Leaf, som skulle vara resistent mot växtsjukdomar och Koloradobaggar.
Sorten floppade fatalt. Potatisfarmarna måste snabbt återgå till konventionella sorter, sedan McDonald´s och flera andra stora uppköpare drog bort New Leaf ur sina program. Anledningen var att en del av kunderna inte accepterade potatisen.
Monsantos genmodifierade potatis förorsakade dessutom en mindre skandal då knölar av misstag exporterades till Japan. Sedan dess måste USA:s potatisexport till Japan kontrolleras med avseende på genmodifierat innehåll.
Men Simplot hänvisar till att deras nya sort uteslutande har modifierats med potatisgener, medan Monsantos sort hade tillförts främmande mikroorganismer. Monsanto överskred därmed en röd linje.
Koncernen framhåller att Monsantos potatis hade förändrats av produktionstekniska skäl för att bli lättare och billigare att odla. Innate har egenskaper som framför allt är bra för konsumenterna, understryker Simplot.
Men de amerikanska konsumentorganisationerna är inte övertygade. De hänvisar till avsaknaden av tillförlitliga långtidstest. Man vet ännu inte hur genmodifierade produkter påverkar människor och miljö på sikt.
De amerikanska potatisodlarnas organisationer är inte helt övertygade. The National Potato Commission försäkrar att organisationens medlemmar stöder utvecklingen av bättre potatissorter.
Det kan bli problematiskt om marknaden delas i två läger med motsatta attityder till ny teknologi. Farmarna borde nu skynda långsamt och avvakta läget, säger organisationens ordförande John Keeling.
Det kanadensiska företaget Okanagan Speciality Fruits har animerat en liknande debatt med en gentekniskt förändrad äppelsort som är en variant av Golden Delicious och Granny Smith.
Enligt Okanagan vill man framför allt beakta konsumenternas önskemål. Den nya sorten behåller sin färg så att fruktköttet inte blir brunt då man skär upp äpplet. På detta sett förefaller äpplet att hållas färskt betydligt längre än vanligt.
Okanagan har gått tillväga på ungefär samma sätt som Simplot med sina potatisar. Forskarna har stängt av en gen som producerar ett enzym som reglerar den oxideringsprocess som färgar äpplet brunt.
Företagets chef Neal Carter hoppas att den nya egenskapen ska bidra till en ökad konsumtion av äpplen, framför allt hos barn, då frukterna ser aptitligare ut. Dessutom skulle färre äpplen kastas bort i onödan.
De amerikanska äppelodlarnas organisationer är mindre optimistiska. Enligt US Apple Association är det inget revolutionerande framsteg att producera ett äpple som håller färgen. I värsta fall kan GMO-sorten bli ett bakslag för hela äppelproduktionen.
Både Okanagan och Simplot avvisar kraven på en separat produktmärkning. De hänvisar till lagstiftningen i USA och Kanada. Enligt föreskrifterna måste GMO-produkter märkas bara om de uppvisar väsentliga förändringar i förhållande till konventionella sorter.
En annan fördel är att potatisen bildar ovanligt låga halter av akrylamid, som bildas då potatis hettas upp under tillverkningen av chips och pommes frites. Flera långtidsstudier tyder på ett samband mellan exponering av akrylamid och cancer.
Akrylamid bildas genom en reaktion mellan asparagin och socker vid höga temperaturer. Enligt Simplot har mängderna asparagin och stärkelse reducerats genom att man har stängt av vissa DNA-sekvenser i knölens ämnesomsättning.
Simplot har lämnat in en ansökan om tillstånd för en kommersiell försäljning av Innate i USA och Kanada. Om den amerikanska livsmedelsmyndigheten FDA beviljar tillståndet utan dröjsmål, kan potatisen lanseras på marknaden redan år 2015.
Enligt Simplot har Innate genomgått ett detaljerat testprogram med mer än tjugo fältförsök. Det har inte gått att fastställa några väsentliga skillnader till konventionella potatissorter.
Odlarna ser emellertid risker i samband lanseringen. I slutet av 1990-talet presenterade Monsanto den gentekniskt modifierade potatissorten New Leaf, som skulle vara resistent mot växtsjukdomar och Koloradobaggar.
Sorten floppade fatalt. Potatisfarmarna måste snabbt återgå till konventionella sorter, sedan McDonald´s och flera andra stora uppköpare drog bort New Leaf ur sina program. Anledningen var att en del av kunderna inte accepterade potatisen.
Monsantos genmodifierade potatis förorsakade dessutom en mindre skandal då knölar av misstag exporterades till Japan. Sedan dess måste USA:s potatisexport till Japan kontrolleras med avseende på genmodifierat innehåll.
Men Simplot hänvisar till att deras nya sort uteslutande har modifierats med potatisgener, medan Monsantos sort hade tillförts främmande mikroorganismer. Monsanto överskred därmed en röd linje.
Koncernen framhåller att Monsantos potatis hade förändrats av produktionstekniska skäl för att bli lättare och billigare att odla. Innate har egenskaper som framför allt är bra för konsumenterna, understryker Simplot.
Men de amerikanska konsumentorganisationerna är inte övertygade. De hänvisar till avsaknaden av tillförlitliga långtidstest. Man vet ännu inte hur genmodifierade produkter påverkar människor och miljö på sikt.
De amerikanska potatisodlarnas organisationer är inte helt övertygade. The National Potato Commission försäkrar att organisationens medlemmar stöder utvecklingen av bättre potatissorter.
Det kan bli problematiskt om marknaden delas i två läger med motsatta attityder till ny teknologi. Farmarna borde nu skynda långsamt och avvakta läget, säger organisationens ordförande John Keeling.
Det kanadensiska företaget Okanagan Speciality Fruits har animerat en liknande debatt med en gentekniskt förändrad äppelsort som är en variant av Golden Delicious och Granny Smith.
Enligt Okanagan vill man framför allt beakta konsumenternas önskemål. Den nya sorten behåller sin färg så att fruktköttet inte blir brunt då man skär upp äpplet. På detta sett förefaller äpplet att hållas färskt betydligt längre än vanligt.
Okanagan har gått tillväga på ungefär samma sätt som Simplot med sina potatisar. Forskarna har stängt av en gen som producerar ett enzym som reglerar den oxideringsprocess som färgar äpplet brunt.
Företagets chef Neal Carter hoppas att den nya egenskapen ska bidra till en ökad konsumtion av äpplen, framför allt hos barn, då frukterna ser aptitligare ut. Dessutom skulle färre äpplen kastas bort i onödan.
De amerikanska äppelodlarnas organisationer är mindre optimistiska. Enligt US Apple Association är det inget revolutionerande framsteg att producera ett äpple som håller färgen. I värsta fall kan GMO-sorten bli ett bakslag för hela äppelproduktionen.
Både Okanagan och Simplot avvisar kraven på en separat produktmärkning. De hänvisar till lagstiftningen i USA och Kanada. Enligt föreskrifterna måste GMO-produkter märkas bara om de uppvisar väsentliga förändringar i förhållande till konventionella sorter.
Irland försöker medla mellan differenser om CAP
Förhandlingarna om den kommande jordbruksreformen avancerar, men många meningsskiljaktigheter återstår. Irlands jordbruksminister Simon Coveney misstänker att de slutliga avgörandena måste manglas i sista stund under ett maratonmöte i juni.
CAP-förhandlingarna befinner sig just nu i ett läge som Coveney betecknar som "lugnet före stormen". De allra tyngsta frågorna, exempelvis miljövillkoren och sockerkvoten, behandlades ännu inte då medlemsländernas jordbruksministrar träffades på måndagen.
I stället lät Coveney ministrarna ta ställning till tre andra omstridda frågor. Det handlade om definitionen av aktiva jordbrukare, tilläggsstödet för unga jordbrukare och programmet för småbrukare.
På dessa punkter går meningarna isär mellan kommissionen, EU-parlamentet och rådet. Dessutom företräder medlemsländerna sinsemellan motsatta åsikter. Det irländska ordförandeskapet försöker nu utreda hur eventuella kompromisser kunde se ut.
Någon större kompromissvilja kunde inte skönjas på måndagens möte. De flesta medlemsländer höll fast vid de gemensamma positioner som rådet slog fast i mars. Ministrarna förespråkar frivilliga lösningar som ger medlemsländerna mer spelrum.
I diskussionen om tillägget till unga jordbrukare betonade framför allt Tyskland, Danmark, Finland, Storbritannien, Tjeckien och Sverige att det extra stödet måste förbli frivilligt för medlemsländerna.
EU-parlamentet och kommissionen anser att medlemsländerna ska förpliktas att betala ett tilläggsstöd på 25 procent utöver gårdsstödet till unga jordbrukare som odlar mindre än 100 hektar åker.
Ministrarna hänvisade till att unga jordbrukare på ett utmärkt sätt kan stödas via landsbygdsprogrammen. Ett annat argument mot förpliktande stöd är att åldersstrukturen varierar i medlemsländerna. En gemensam lösning är inte ändamålsenlig.
De flesta ministrar motsätter sig också förslaget till förenklade regler för småbrukare med en areal som understiger tre hektar. Endast en minoritet av medlemsländerna kan tänka sig ett sådant system.
Frankrike och Belgien varnade för att befria småbrukare från bestämda miljövillkor. Frankrikes jordbruksminister Stéphane Le Foll betonade att EU inte kan hålla sig med två separata system.
Också Tyskland avvisar ett parallellt system för småbrukare, eftersom tyskarna fruktar mer byråkrati. En annan nackdel är att kontrollen av tvärvillkoren riskerar att falla bort i denna kategori.
Spanien, Österrike, Italien, Rumänien och Grekland skulle däremot gärna införa särregler för småbruk, förutsatt att de gäller i hela EU.
Det irländska ordförandeskapet hoppas nu på en kompromiss som bygger på kriterier som utgår från det maximala stödbeloppet för gårdar. EU-parlamentet har föreslagit ett årligt stödbelopp på högst 1.500 euro. Rådet kan gå med på att ställa gränsen vid 1.000 euro. Det irländska ordförandeskapet föreslår att parterna möts halvvägs, 1.250 euro.
För att stärka begreppet "aktiva jordbrukare" efterlyser kommissionen och parlamentet en negativlista med markägare som flygplatser, campingplatser och sportanläggningar, som skulle uteslutas ur stödsystemet.
Flera medlemsländer, bland dem Finland, Tyskland, Danmark och Estland anser att negativlistan ska vara frivillig. Polen, Grekland, Lettland och och Österrike förespråkar en obligatorisk lista på EU-nivå.
Jordbrukskommissionär Dacian Cioloș vädjade till ministrarna om enighet kring gemensamma lösningar. Det är inte bra att strö in alltför många nationella undantag i den gemensamma jordbrukspolitiken, påpekade han. Enligt Cioloș förefaller det som om ministrarna skulle betrakta det som ett självändamål att avvisa kommissionens och parlamentets förslag utan att beakta själva innehållet.
Frågorna ska de närmaste veckorna manglas vidare i EU:s specialkommitté. Rådsordföranden Coveney uppmanade medlemsländernas ministrar att instruera sina representanter att agera mer flexibelt i fortsättningen. Coveney avvisade spekulationer om att parterna skulle överväga att plocka ut svårlösta element ur CAP-förslaget för att ta itu med dem senare.
Han underströk att hela paketet ska behandlas och godkännas i slutet av juni. Men det kan bli ett mycket långt möte, medgav Coveney.
I stället lät Coveney ministrarna ta ställning till tre andra omstridda frågor. Det handlade om definitionen av aktiva jordbrukare, tilläggsstödet för unga jordbrukare och programmet för småbrukare.
På dessa punkter går meningarna isär mellan kommissionen, EU-parlamentet och rådet. Dessutom företräder medlemsländerna sinsemellan motsatta åsikter. Det irländska ordförandeskapet försöker nu utreda hur eventuella kompromisser kunde se ut.
Någon större kompromissvilja kunde inte skönjas på måndagens möte. De flesta medlemsländer höll fast vid de gemensamma positioner som rådet slog fast i mars. Ministrarna förespråkar frivilliga lösningar som ger medlemsländerna mer spelrum.
I diskussionen om tillägget till unga jordbrukare betonade framför allt Tyskland, Danmark, Finland, Storbritannien, Tjeckien och Sverige att det extra stödet måste förbli frivilligt för medlemsländerna.
EU-parlamentet och kommissionen anser att medlemsländerna ska förpliktas att betala ett tilläggsstöd på 25 procent utöver gårdsstödet till unga jordbrukare som odlar mindre än 100 hektar åker.
Ministrarna hänvisade till att unga jordbrukare på ett utmärkt sätt kan stödas via landsbygdsprogrammen. Ett annat argument mot förpliktande stöd är att åldersstrukturen varierar i medlemsländerna. En gemensam lösning är inte ändamålsenlig.
De flesta ministrar motsätter sig också förslaget till förenklade regler för småbrukare med en areal som understiger tre hektar. Endast en minoritet av medlemsländerna kan tänka sig ett sådant system.
Frankrike och Belgien varnade för att befria småbrukare från bestämda miljövillkor. Frankrikes jordbruksminister Stéphane Le Foll betonade att EU inte kan hålla sig med två separata system.
Också Tyskland avvisar ett parallellt system för småbrukare, eftersom tyskarna fruktar mer byråkrati. En annan nackdel är att kontrollen av tvärvillkoren riskerar att falla bort i denna kategori.
Spanien, Österrike, Italien, Rumänien och Grekland skulle däremot gärna införa särregler för småbruk, förutsatt att de gäller i hela EU.
Det irländska ordförandeskapet hoppas nu på en kompromiss som bygger på kriterier som utgår från det maximala stödbeloppet för gårdar. EU-parlamentet har föreslagit ett årligt stödbelopp på högst 1.500 euro. Rådet kan gå med på att ställa gränsen vid 1.000 euro. Det irländska ordförandeskapet föreslår att parterna möts halvvägs, 1.250 euro.
För att stärka begreppet "aktiva jordbrukare" efterlyser kommissionen och parlamentet en negativlista med markägare som flygplatser, campingplatser och sportanläggningar, som skulle uteslutas ur stödsystemet.
Flera medlemsländer, bland dem Finland, Tyskland, Danmark och Estland anser att negativlistan ska vara frivillig. Polen, Grekland, Lettland och och Österrike förespråkar en obligatorisk lista på EU-nivå.
Jordbrukskommissionär Dacian Cioloș vädjade till ministrarna om enighet kring gemensamma lösningar. Det är inte bra att strö in alltför många nationella undantag i den gemensamma jordbrukspolitiken, påpekade han. Enligt Cioloș förefaller det som om ministrarna skulle betrakta det som ett självändamål att avvisa kommissionens och parlamentets förslag utan att beakta själva innehållet.
Frågorna ska de närmaste veckorna manglas vidare i EU:s specialkommitté. Rådsordföranden Coveney uppmanade medlemsländernas ministrar att instruera sina representanter att agera mer flexibelt i fortsättningen. Coveney avvisade spekulationer om att parterna skulle överväga att plocka ut svårlösta element ur CAP-förslaget för att ta itu med dem senare.
Han underströk att hela paketet ska behandlas och godkännas i slutet av juni. Men det kan bli ett mycket långt möte, medgav Coveney.
Ny WTO-chef lovar fart på Doharundan
Brasilianaren Roberto Azevêdo har utsetts till ny chef för världshandelsorganisationen WTO. Den 55-årige karriärdiplomaten vill återuppliva Doharundan för ett multinationellt handelsavtal och är känd för sin kritiska inställning till jordbruksstöd.
Azevêdo har från början betraktats som favorit. Han efterträder fransmannen Pascal Lamy, som lämnar WTO-högkvarteret efter två mandatperioder. På slutrakan tog brasilianaren hem segern före huvudkonkurrenten, mexikanaren Herminio Blanco.
I egenskap av mångårig WTO-ambassadör för Brasilien har Azevêdo en lång erfarenhet av världshandelsfrågor. Efter valet uttryckte han sin oro för den tilltagande protektionismen och dödläget i förhandlingarna om en världsomfattande frihandel inom Doharundan.
Doharundan kan karaktäriseras som WTO:s viktigaste uppgift och största misslyckande på en gång. Förhandlingarna startade under stora förhoppningar år 2001 men de starka meningsskiljaktigheterna, inte minst inom jordbruket, har paralyserat samtalen.
Under de senaste åren har Doharundan fört en betydelselös tillvaro som på sikt till och med kan hota WTO:s auktoritet. USA, EU och alla stora handelsblock och -nationer har praktiskt taget övergivit WTO och sätter i stället sin tillit till ömsesidiga frihandelsavtal.
Azevêdo medger att Doharundan har kört fast. Nu måste processen dras flott igen. I annat fall missar WTO utvecklingen inom den globala frihandeln. Stora förhoppningar ställs på nästa ministermöte i Bali i december.
Både EU och USA betraktar Azevêdo som sin favorit på posten. EU:s handelskommissionär Karel de Gucht signalerade efter valet Bryssels intresse att stöda den nya generaldirektören i hans arbete att nå en lösning på Dohaprocessen.
USA har också utlovat sitt stöd. Chefen för USA:s handelskammare Thomas J Donohue noterar att världshandeln behöver en fungerande och aktiv global organisation. Men detta förutsätter konkreta framsteg vid konferensen i Bali.
I detta skede ställs förhoppningarna till ett mindre frihandelspaket i form av förenklade tullformaliteter. Tanken är att man sedan kunde bygga ut paketet i riktning mot ett multilateralt handelsavtal.
Azevêdo betecknas som en skicklig strateg och förhandlare med särskild kännedom om handelstvister. Han betonar sin roll som neutral och opartisk ledare för den internationella handelsdiplomatin.
Hittills har Azevêdo gjort sig känd som kritiker av statliga jordbruksstöd. Han efterlyser ett avreglerat jordbruk och klandrar bland annat USA:s stöd till bomullsproduktionen och EU:s sockerkvoter.
Jordbruket blev en svår stötesten för den avgående generaldirektören Pascal Lamy. Klyftorna har snarast ökat. Industriländerna vill hålla kvar vissa subventioner för sitt jordbruk medan de snabbväxande ekonomierna och u-länderna har andra intressen.
Roberto Azevêdo måste börja från rent bord med nya idéer för att komma vidare. WTO är en tungrodd organisation där besluten fattas enhälligt. Samtliga 159 medlemmar måste vara införstådda. Det är inte lätt att finna sådana kompromisser.
I vilket fall som helst blir det bråttom. EU och USA ska snart börja förhandla om världens största frihandelszon. Om det transatlantiska frihandelsavtalet blir verklighet, kan det allvarligt skada förutsättningarna för en ny Doharunda.
I egenskap av mångårig WTO-ambassadör för Brasilien har Azevêdo en lång erfarenhet av världshandelsfrågor. Efter valet uttryckte han sin oro för den tilltagande protektionismen och dödläget i förhandlingarna om en världsomfattande frihandel inom Doharundan.
Doharundan kan karaktäriseras som WTO:s viktigaste uppgift och största misslyckande på en gång. Förhandlingarna startade under stora förhoppningar år 2001 men de starka meningsskiljaktigheterna, inte minst inom jordbruket, har paralyserat samtalen.
Under de senaste åren har Doharundan fört en betydelselös tillvaro som på sikt till och med kan hota WTO:s auktoritet. USA, EU och alla stora handelsblock och -nationer har praktiskt taget övergivit WTO och sätter i stället sin tillit till ömsesidiga frihandelsavtal.
Azevêdo medger att Doharundan har kört fast. Nu måste processen dras flott igen. I annat fall missar WTO utvecklingen inom den globala frihandeln. Stora förhoppningar ställs på nästa ministermöte i Bali i december.
Både EU och USA betraktar Azevêdo som sin favorit på posten. EU:s handelskommissionär Karel de Gucht signalerade efter valet Bryssels intresse att stöda den nya generaldirektören i hans arbete att nå en lösning på Dohaprocessen.
USA har också utlovat sitt stöd. Chefen för USA:s handelskammare Thomas J Donohue noterar att världshandeln behöver en fungerande och aktiv global organisation. Men detta förutsätter konkreta framsteg vid konferensen i Bali.
I detta skede ställs förhoppningarna till ett mindre frihandelspaket i form av förenklade tullformaliteter. Tanken är att man sedan kunde bygga ut paketet i riktning mot ett multilateralt handelsavtal.
Azevêdo betecknas som en skicklig strateg och förhandlare med särskild kännedom om handelstvister. Han betonar sin roll som neutral och opartisk ledare för den internationella handelsdiplomatin.
Hittills har Azevêdo gjort sig känd som kritiker av statliga jordbruksstöd. Han efterlyser ett avreglerat jordbruk och klandrar bland annat USA:s stöd till bomullsproduktionen och EU:s sockerkvoter.
Jordbruket blev en svår stötesten för den avgående generaldirektören Pascal Lamy. Klyftorna har snarast ökat. Industriländerna vill hålla kvar vissa subventioner för sitt jordbruk medan de snabbväxande ekonomierna och u-länderna har andra intressen.
Roberto Azevêdo måste börja från rent bord med nya idéer för att komma vidare. WTO är en tungrodd organisation där besluten fattas enhälligt. Samtliga 159 medlemmar måste vara införstådda. Det är inte lätt att finna sådana kompromisser.
I vilket fall som helst blir det bråttom. EU och USA ska snart börja förhandla om världens största frihandelszon. Om det transatlantiska frihandelsavtalet blir verklighet, kan det allvarligt skada förutsättningarna för en ny Doharunda.
Europeiska handelskedjor vädjar om mer GMO-fri soja
Flera stora europeiska handelskedjor, bland dem också Lidl, oroar sig över bristen på soja som är fri från genteknik. Detta anses hota utbudet av GMO-fria livsmedel. Kedjorna är beredda att stöda brasilianska producenter som fortsätter att leverera konventionell soja.
Det har blivit ont om genteknikfri soja för djurfoder. Stora producentländer som USA och Argentina odlar numera nästan uteslutande genmodifierade sojasorter. Brasilien är ett av de få länder som ännu exporterar konventionellt odlad soja.
Flera stora handelskedjor och återförsäljare i Tyskland, Belgien, Österrike, Portugal och Schweiz har avlåtit en gemensam resolution där man vädjar till Brasilien att fortsätta producera soja utan genteknik.
Vid framställningen av animalieprodukter som mjölk, ägg och kött spelar den importerade sojakvaliteten en avgörande roll. Om djurfodret framställs av genmodifierad soja, kan handeln inte längre saluföra garanterat GMO-fria livsmedel till konsumenterna.
De europeiska handelskedjorna oroar sig över utvecklingen. Det har blivit svårt för livsmedelsindustrin och jordbruksproducenterna att få tag konventionellt sojafoder som tryggar en livsmedelskedja som är fri från genteknik.
I resolutionen konstaterar handelskedjorna att Brasilien år 2005 började tillåta odling av genmodifierade sojasorter. Sedan dess har andelen konventionellt producerad soja kontinuerligt minskat.
En bidragande orsak är det ökande suget efter GMO-soja från Kina. Därmed blir den europeiska efterfrågan mindre betydelsefull för de brasilianska producenterna. Europeiska uppköpare måste numera betala påtagliga pristillägg för konventionell soja.
Handelskedjorna är beredda att stöda brasilianska företag och producenter för att trygga leveranserna till Europa. Handeln vill betala ett påslag för certifierad, konventionell soja. Påslaget skulle fördelas rättvist mellan aktörerna i livsmedelskedjan, inklusive odlarna.
De europeiska kedjorna är också beredda att hjälpa till med logistik som är erforderlig för den nödvändiga separationen av GMO-soja och konventionell soja inom lagrings- och transportledet.
Nyligen meddelade flera brittiska handelskedjor att de inte längre kan garantera att deras fågelköttprodukter och ägg är fria från genteknik. De brittiska kedjorna hänvisar till svårigheterna att få tag i konventionellt odlad soja.
Flera stora handelskedjor och återförsäljare i Tyskland, Belgien, Österrike, Portugal och Schweiz har avlåtit en gemensam resolution där man vädjar till Brasilien att fortsätta producera soja utan genteknik.
Vid framställningen av animalieprodukter som mjölk, ägg och kött spelar den importerade sojakvaliteten en avgörande roll. Om djurfodret framställs av genmodifierad soja, kan handeln inte längre saluföra garanterat GMO-fria livsmedel till konsumenterna.
De europeiska handelskedjorna oroar sig över utvecklingen. Det har blivit svårt för livsmedelsindustrin och jordbruksproducenterna att få tag konventionellt sojafoder som tryggar en livsmedelskedja som är fri från genteknik.
I resolutionen konstaterar handelskedjorna att Brasilien år 2005 började tillåta odling av genmodifierade sojasorter. Sedan dess har andelen konventionellt producerad soja kontinuerligt minskat.
En bidragande orsak är det ökande suget efter GMO-soja från Kina. Därmed blir den europeiska efterfrågan mindre betydelsefull för de brasilianska producenterna. Europeiska uppköpare måste numera betala påtagliga pristillägg för konventionell soja.
Handelskedjorna är beredda att stöda brasilianska företag och producenter för att trygga leveranserna till Europa. Handeln vill betala ett påslag för certifierad, konventionell soja. Påslaget skulle fördelas rättvist mellan aktörerna i livsmedelskedjan, inklusive odlarna.
De europeiska kedjorna är också beredda att hjälpa till med logistik som är erforderlig för den nödvändiga separationen av GMO-soja och konventionell soja inom lagrings- och transportledet.
Nyligen meddelade flera brittiska handelskedjor att de inte längre kan garantera att deras fågelköttprodukter och ägg är fria från genteknik. De brittiska kedjorna hänvisar till svårigheterna att få tag i konventionellt odlad soja.
Tysk potatiskartell tjänade miljonbelopp
En stor bedrägerihärva med potatis har rullats upp i Tyskland. Ett tiotal packerier uppges ha slutit sig samman i en priskartell som enligt de första bedömningarna har lurat odlare och konsumenter på mer än 100 miljoner euro.De tyska kartellmyndigheterna under en längre tid i hemlighet hållit ögonen på misstänkta storföretag i potatisbranschen. Myndigheterna utgår från att företagen har gjort gemensamma prisöverenskommelser sedan minst tio år tillbaka.
Senaste vecka gjorde polisen en razzia mot de misstänkta företagen och beslagtog handlingar. Det handlar om en bedrägerihärva i gigantiska proportioner, eftersom de inblandade företagen behärskar mellan 80 och 90 procent av marknaden.
Det handlar till övervägande del om stora packerier som har tagit ut orättvist höga priser för potatis och lök som har saluförts via de stora handelskedjorna. Också företag utanför kartellen har kunnat sko sig på trafiken.
Enligt myndigheterna har kartellen haft en koordinator som regelbundet har kommit överens om prisnivån hos alla medverkande företag inför de veckovisa förhandlingarna med handelskedjorna.
Företagens prisanbud till handeln varierade uppenbarligen med en eller ett par cent. Man frågar sig nu varför handelskedjorna inte har reagerat på de minimala skillnaderna i företagens anbud.
Priset har i regel förblivit högt oberoende av skördenivå och marknadsläge. Den fria prisbildningen på marknaden saknades. Handeln har i sin tur tagit ut ett högre minutpris av konsumenterna.
Eftersom den tyska potatismarknaden är mycket stor, kunde företagen tjäna hundratals miljoner euro genom bedrägeriet. De lukrativaste vinsterna kammade företagen in med så kallad premiumpotatis, små förpackningar med läckra kvalitetsknölar.
Experter uppskattar att odlare och konsumenter kan ha förlorat mellan 100 och 500 miljoner euro under de senaste tio åren. Odlarna av potatis har lidit skada, eftersom de har betalat ett allt för högt pris för potatisutsäde som också saluförs via samma företag.
Det handlar till övervägande del om stora packerier som har tagit ut orättvist höga priser för potatis och lök som har saluförts via de stora handelskedjorna. Också företag utanför kartellen har kunnat sko sig på trafiken.
Enligt myndigheterna har kartellen haft en koordinator som regelbundet har kommit överens om prisnivån hos alla medverkande företag inför de veckovisa förhandlingarna med handelskedjorna.
Företagens prisanbud till handeln varierade uppenbarligen med en eller ett par cent. Man frågar sig nu varför handelskedjorna inte har reagerat på de minimala skillnaderna i företagens anbud.
Priset har i regel förblivit högt oberoende av skördenivå och marknadsläge. Den fria prisbildningen på marknaden saknades. Handeln har i sin tur tagit ut ett högre minutpris av konsumenterna.
Eftersom den tyska potatismarknaden är mycket stor, kunde företagen tjäna hundratals miljoner euro genom bedrägeriet. De lukrativaste vinsterna kammade företagen in med så kallad premiumpotatis, små förpackningar med läckra kvalitetsknölar.
Experter uppskattar att odlare och konsumenter kan ha förlorat mellan 100 och 500 miljoner euro under de senaste tio åren. Odlarna av potatis har lidit skada, eftersom de har betalat ett allt för högt pris för potatisutsäde som också saluförs via samma företag.
Mer hästkött återkallas från finländska affärer
Livsmedelssäkerhetsverket Evira fordrar att allt nötkött som det holländska företaget Willy Selten har levererat till Finland ska återkallas från handeln. Willy Selten har exporterat nötkött med inslag av hästkött till sexton europeiska länder.Evira förutsätter att alla finländska företag som har använt köttet som ingrediens i sina produkter ska återkalla produkterna från handeln. Företaget PNM-PAN Nordic Meat Oy i Helsingfors har redan återkallat sina produkter, uppger verket.
Köttets ursprung kan inte utredas, eftersom spårbarheten är bristfällig. Därför kan en hälsofara inte uteslutas. En del av köttpartierna innehåller dessutom hästkött utan att detta nämns i varudeklarationen.
Den holländska matsäkerhetsmyndigheten NVWA har via det europeiska RAFSS-systemet meddelat att alla produkter som har levererats av Willy Seltens mellan januari 2011 och den 15 februari 2013 måste återkallas.
Det holländska företaget har under denna tid levererat kött till sexton EU-länder. I Finland har köttet levererats till PNM-PAN Nordic Meat Oy i Helsingfors, som distribuerade köttet vidare till flera finländska företag som anmodas att dra produkterna tillbaka.
I hela EU måste cirka 50.000 ton nötkött återkallas. Enligt den holländska livsmedelsmyndigheten har hästkött påträffats i 21 procent av 168 prover som har tagits av ett parti på 1.500 ton kött hos företaget Willy Selten. Inspektörerna utgår från att företaget hade köpt upp minst 300 ton hästkött som har blandats i nötköttsprodukter, enligt en redogörelse för det holländska parlamentet.
En talesman för livsmedelsmyndigheten ville inte uppge i vilka proportioner köttet hade blandats. Hästköttets ursprung har fortfarande inte kunnat utredas helt och hållet, men åtminstone en del torde härstamma från Polen och Storbritannien. Enligt NVWA har de polska myndigheterna startat en brottsutredning för att klarlägga om och hur felmärkt hästkött kan ha levererats till Holland.
I Portugal har laboratorietester påvisat rester av läkemedlet fenylbutazon i köttbullar och hamburgare från Willy Selten. Materialet torde härstamma från brittiska hästkadaver som det holländska företaget har köpt upp och blandat i sina exportprodukter.
Enligt NVWA har sannolikt 23.000 ton av partiet på 50.000 ton kött saluförts till företag i Holland. Största delen av köttet har redan konsumerats.
Myndigheterna beslöt att partiet ska återkallas från marknaden efter en razzia i februari, då inspektörerna konstaterade att köttets ursprung inte kunde spåras. Bokföringen stämde inte. Företaget hade sålt mer kött än det hade köpt in.
Köttet distribuerades av två bolag - Wiljo Import and Export BV och Vleesgroothandel Willy Selten. Ägare till båda företagen är miljonären Willy Selten som har åtal att vänta. Selten har till övervägande delar bedrivit verksamheten med låglönearbetare från Polen. Arbetarna har fortfarande utestående löneanspråk.
Seltens advokater har tidigare krävt att livsmedelsmyndigheterna ska upphäva kravet att återkalla det suspekta köttet. Enligt advokaternas motivering är åtgärden bisarr och gränsar till masshysteri.
En domstol har nu försatt Seltens bolag i konkurs. Konkursförvaltningen har beordrat att företagens samtliga tillgångar, inventarier, maskiner och fordon, auktioneras ut via en onlineauktion.
Det holländska företaget har under denna tid levererat kött till sexton EU-länder. I Finland har köttet levererats till PNM-PAN Nordic Meat Oy i Helsingfors, som distribuerade köttet vidare till flera finländska företag som anmodas att dra produkterna tillbaka.
I hela EU måste cirka 50.000 ton nötkött återkallas. Enligt den holländska livsmedelsmyndigheten har hästkött påträffats i 21 procent av 168 prover som har tagits av ett parti på 1.500 ton kött hos företaget Willy Selten. Inspektörerna utgår från att företaget hade köpt upp minst 300 ton hästkött som har blandats i nötköttsprodukter, enligt en redogörelse för det holländska parlamentet.
En talesman för livsmedelsmyndigheten ville inte uppge i vilka proportioner köttet hade blandats. Hästköttets ursprung har fortfarande inte kunnat utredas helt och hållet, men åtminstone en del torde härstamma från Polen och Storbritannien. Enligt NVWA har de polska myndigheterna startat en brottsutredning för att klarlägga om och hur felmärkt hästkött kan ha levererats till Holland.
I Portugal har laboratorietester påvisat rester av läkemedlet fenylbutazon i köttbullar och hamburgare från Willy Selten. Materialet torde härstamma från brittiska hästkadaver som det holländska företaget har köpt upp och blandat i sina exportprodukter.
Enligt NVWA har sannolikt 23.000 ton av partiet på 50.000 ton kött saluförts till företag i Holland. Största delen av köttet har redan konsumerats.
Myndigheterna beslöt att partiet ska återkallas från marknaden efter en razzia i februari, då inspektörerna konstaterade att köttets ursprung inte kunde spåras. Bokföringen stämde inte. Företaget hade sålt mer kött än det hade köpt in.
Köttet distribuerades av två bolag - Wiljo Import and Export BV och Vleesgroothandel Willy Selten. Ägare till båda företagen är miljonären Willy Selten som har åtal att vänta. Selten har till övervägande delar bedrivit verksamheten med låglönearbetare från Polen. Arbetarna har fortfarande utestående löneanspråk.
Seltens advokater har tidigare krävt att livsmedelsmyndigheterna ska upphäva kravet att återkalla det suspekta köttet. Enligt advokaternas motivering är åtgärden bisarr och gränsar till masshysteri.
En domstol har nu försatt Seltens bolag i konkurs. Konkursförvaltningen har beordrat att företagens samtliga tillgångar, inventarier, maskiner och fordon, auktioneras ut via en onlineauktion.
