Sidorna gjorda av Susann Mantere, projektsekreterare på NSP:s EKO från Nyland projektet (susann.mantere@slc.fi)

EKOLOGISK PRODUKTION

Av Finlands åkerareal är 7,6 % i, eller övergår för tillfället till, ekologisk produktion. Jord- och skogsbruksministeriets ekostartegigrupp satte som målsättning i sin slutrapport, som publicerades den 15.6.2001, att minst 10 % av åkerarealen skulle vara i ekologisk produktion år 2006.

Allt som allt är ekogårdarna 4939 stycken i Finland, vilket är 6,9 % av alla gårdar (2004). I Nylands TE-centrals område finns det 388 st ekogårdar (2004), alltså 8,3 % av alla gårdar på området och 7,2 % av åkerarealen i ekologisk produktion av dessa gårdar är över en fjärde del svenskspråkiga. Medelstorleken på en ekogård i Nyland är 34,2 ha. På Åland finns det 107 st ekogårdar, vilket är 16,3 % av gårdarna och på Österbottens TE-centrals område finns det 533 st ekogårdar vilket motsvarar 7,8%.

Nordiska IFOAM antog följande definition till ekologisk produktion vid ett möte i Haderslev, Danmark, den 23-24 september 1989. Definitionen tar in sociala- och rättviseaspekter och talar om människans moraliska ansvar:

"Med ekologiskt lantbruk avses ett självbärande, uthålligt agroekosystem i balans. Systemet baseras så långt som det är möjligt på lokala och förnyelsebara resurser.

Ekologiskt lantbruk bygger på en helhetssyn, som omfattar de ekologiska, ekonomiska och sociala sidorna av lantbruksproduktionen både i lokalt och globalt perspektiv. I det ekologiska lantbruket betraktas naturen som en helhet med sitt eget värde och människan har ett moraliskt ansvar att driva lantbruket på ett sådant sätt att kulturlandskapet utgör en positiv del av naturen.

I det ekologiska lantbruket eftersträvas att:

producera livsmedel av hög kvalitet, i tillräcklig mängd och rättvist fördelad,
ge lantbrukaren en rimlig inkomst och tillfredsställelse i arbetet samt en säker arbetsmiljö,
skapa en miljö som tillfredsställer husdjurens naturliga beteende och behov,
skapa ett kulturlandskap med artrikedom och genetisk diversitet inom arten, där de levande organismernas utvecklingsmöjligheter säkras,
hushålla med naturresurser så att minsta möjliga skadliga påverkan på miljön uppstår, samt bevara bördigheten hos jorden på lång sikt,
skapa en god kontakt mellan lantbrukare och konsumenter,
skapa en största möjliga recirkulation av näringsämnen genom att integrera stadssamhällen, agroekosystem och naturliga ekosystem."